Ett inbjudande hem

fabulous old houseSom vi tidigare har varit inne på finns det en del skillnader mellan att bo i en nyproducerad lägenhet i stan jämfört med i en träkåk med mer än 100 år på nacken ute på den härliga svenska landsbygden. Självklart som jag bland annat redan har nämnt är det nära till skog och mark och det faktum att man bara kan knalla utanför dörren i bara mässingen när man ska hämta posten eller liknande. Även om de flesta av er som läser detta tänker att det ändå inte kan vara ett särskilt bra argument för att bo på landet, då det kanske inte är så svårt att klä på sig lite kläder innan man lämnar ytterdörren. På det kan jag bara svara att det handlar om den ultimata känslan av frihet. Om jag känner för att göra något så litet som att strunta i kläder när jag ska kasta sopor eller tömma brevlådan kan jag göra det, förutsatt att det inte råkar vara svidande minusgrader utomhus givetvis.

Att sedan komma in i det fantastiska gamla hus som vi numer har den stora äran att kalla för vårt alldeles egna hem är också det en underbar känsla. I de stora rummen med imponerande takhöjd och stora fönster åt alla håll uppstår en känsla av att vara på besök i en lantligt belägen herrgård. Sanningen är väl att det inte är helt olikt just en herrgård iallafall sett utifrån, men det är trots allt en tidigare skolbyggnad av det äldre snitt som byggdes vid den tiden. På nedre botten finns två stora rum, vilket vi antar har varit klassrum en gång i tiden, och dessa använder vi som sällskapsrum för familjen respektive matsal när vi har gäster. Trots att vi numer bor så långt bort från vår tidigare umgängeskrets har vi inga problem med att få hit folk på besök, snarare tvärtom. Människor nästan tjatar om att få komma och tillbringa en helg i vårt hem, och jag tror att det beror på att de flesta människor som bor i storstaden också går och bär på en slags längtan till landet. Dessutom har vi också hunnit skaffa en hel del nya vänner och bekanta som bor betydligt närmre, så det går sällan mer än två veckor utan gäster över veckoslutet.

När vi under de första veckorna bara gick omkring i vårt stora hus var vi lite oroliga för hur vi skulle kunna fylla rummen med möbler och inredningsdetaljer för att få det att bli mer hemtrevligt. Med tiden kom vi dock att inse att det här med att bo stort passar alldeles utmärkt för en något mer sparsam och luftig stil när det gäller inredning. Trendig minimalism i all ära när det gäller små lägenheter i stan, men jag skulle vilja påstå att det är först när det finns riktigt generösa utrymmen som denna inredningsstil kommer till sin rätt. Vi har genom att inreda med sparsamhet och så långt som det går med någorlunda tidstypiska detaljer lyckats få ett hem där husets verkliga själ kommer fram. Detta betyder dock inte att vi lever utan bekvämligheter som dammsugare och tvättmaskin, utan tvärtom så har vi extra mycket utrymme att stuva undan all sån modern teknik i de otaliga skrubbar och linneförråd som finns i hemmet.

När man bor i ett hem som i grunden är så inspirerande och samtidigt tacksamt att inreda vaknar intresset för heminredning även hos den som tidigare har varit helt ointresserad av ämnet. Jag räknar mig själv till den gruppen av tidigare oinvigda, men kan numera komma på mig själv med att surfa på nätsidor på jakt efter något lantligt och rustikt i New England-stil eller en rejäl pläd i äkta ull att lägga över soffan. Just tjocka textilier lär man sig snabbt att uppskatta när man bor i ett lite dragigt och småkyligt gammalt hus.